Skulle egentligen skriva ett inlägg om kjolen nu men måste lägga fokus på att bli klar med rapporten som ska in i morgon så kjolen-inlägget får vänta lite. Men det bör komma upp i morgon och kort där efter ett inlägg om hur ressultatet blev! För nu är jag nästan helt klar med min klänning!!!
Så var det dags att börja med den riktiga balklänningen. Tyget hade jag hemma, tråden hade jag, dragkedja och mönstret (som ju nu redan var utklippt efter att jag sydde test-klänningen). Japp tänkte jag, nu kör vi! Men så lätt var det inte ändå.
Det förra tyget jag använde var grovt och jag behövde inte vara så precis då det inte vred sig något speciellt. Men nu hade jag att göra med ett sidentyg som är tunt, rörlig och riskerar att vrida sig och dra snett i klänningen om man inte är exakt med hur man lägger ut mönstret på tyget. Begrepp som "nap" och "Straight on grainline" var nya för mig och att hitta någon bra beskrivning var svårt. Hade det varit på svenska hade jag nog haft lättare att förstå men så var ju inte fallet. Läste på denna, denna ochdenna sidan och försökte mig också på en google translate som ni kan se här för att försöka förstå. Och visst jag blev klokare på begreppen men när det var dags att lägga ut tyget bad jag ändå om hjälp av min granne Kerstin igen för att vara säker på att det blev rätt.
Efter mycket mätande och pusslande (det är som att pussla när man försöker lägga ut bitarna på bästa möjliga sätt för att spara tyg och få allt åt rätt håll) så hade jag alla mina tygstycken och när Kersin gått hem klippte jag ut dem och nålade ihop dem två och två med rätsidorrna mot varandra. När jag gjorde den andra klänningen kunde jag ha ett enkelt lager av tyg men i och med att det här sidentyget är så ostabilt och även för att jag inte ville att några sömmar skulle synas på denna klänningen så valde jag att göra alla bitar dubbla och sy ihop dem och sedan vränga dem. På så vis döljer man alla sömmar och tyget får lite bättre struktur.
Här ovan ser ni bilder på de bitar som kommer sitta över bysten. Färdigsytt och vrängt så att inga sömmar ska synas. Har också pressat noga för att det skulle vara lättare att jobba med. Dock på väldigt låg värme för att inte riskera att förstöra tyget.
Sen var det "bara" att börja sy ihop de olika delarna. I och med att jag hade gjort allt en gång innan (test-klänningen) så gick det fortare den här gången och på överdelen och midjedelen behövde jag knappt ens använda mönstret denna gången.
Något jag däremot fick testa mig fram på med det här tyget var längden på stygnen. Jag insåg snart att de långa stygnen inte fäste så bra i det hala tyget så fick korta ner dem nästan så mycket som det gick för att få en hållbar söm. På bilden här under ser ni några olika test sömmar jag gjorde. Den mittersta blev den jag tillslut använde mig av.
Precis som på test-klänningen så ville jag ha min egen design på byst-partiet och gick därför ifrån original mönstret där och gick efter mina egna ritningar.
Så här (bilden ovan) skulle tyget egentligen sys ihop och sedan veckas lite. Men jag valde att i stället vika bort spetsarna och sy ihop dem på mitt eget vis så att jag fick en lodrät skärning framtill (bilden under).
Jag sydde ihop dessa bitar precis som på den förra klänningen och sydde sedan ihop dem med midje-delen (min klänning är skuren under bysten med ett band och sedan börjar kjolen) och bitarna till ryggen och sedan var jag klar med allt jag för tillfället kunde göra på överdelen!
Ja, som jag skrev i det förra inlägget så har det hänt väldigt mycket hemma hos mig den senaste tiden. En helt klar klänning finns och en nästan helt klar. Men jag tänkte ta det från början och med bilder berätta om processen.
Då jag aldrig sytt efter mönster innan var detta något helt nytt för mig och till en början väldigt svårbegripligt. Bättre blev det ju inte heller av att mitt mönster bara stod på engelska och spanska och hade flera olika modeller att välja mellan. Men som tur var hade jag Kerstin!
Kerstin är min granne, vän men också en duktig sömmerska. När jag fick veta detta kändes allt bättre och hon, jag och mamma tog en eftermiddag och satte oss och gick igenom mönstret, mätte storlekar på mig och klarade upp en stor del av de frågetecken jag hade haft inann. Jag gulmarkerade alla de delar på mönstret som jag skulle använda för att ha det klart och tydligt och fick sedan hjälp att klippa ut alla mönsterpapper.
Där efter klippte jag ut alla bitar ur tyget och sen började nålandet!
Alla de gula små sömmarna som man ser är olika markeringar som jag gjort efter mönstret för att veta hur de olika styckena ska sitta ihop och vad som ska gå åt vilket håll m.m. (Dessa tog jag sedan bort när klänningen var färdigsydd).
Mönstret jag hade lyckats hitta stämde nästan helt ihop men den bilden jag hade i huvudet men en sak var "fel". Partiet över bysten gick omlott och det var jag inte nöjd med så jag satte mig och skissade en lösning på detta.
Ganska snart hittade jag en lösning som gjorde att jag helt och hållet kunde använda mig av den befintliga mönstret men ändå få en egen unik design. Spetsarna som egentligen skulle gå över varandra (omlott) vek jag istället och sydde ihop på mitten. (sömnsmån är inräknat i mönstret jag använde)
Sen var det i stort sett bara att klippa, nåla, sy, sy och sy och nåla, sy, sy, sy osv. När jag väl hade bitarna framför mig kändes det ganska uppenbart hur de skulle sitta ihop och hur jag skulle gå till väga. Jag har ju sytt en hel del tidigare men då utan mönster så det logiska tänkandet fanns där.
Något jag däremot lärde mig använda som jag tidigare kört på utan är strykjärnet. Tyget som jag sydde "test-klänningen" var ändå hyfsat stabilt och jag gjorde ju endast ett lager. Men ändå underlättade det något väldigt att pressa kanterna och bitarna så. Både för att hålla dem på plats och för att ha en tydligare linje att sy efter.
Något annat jag lärde mig var att man måste ta pauser. Att sy är en vetenskap och det krävs lika mycket tankekraft från mig som det behövs kraft i maskinen för att kunna sy. Innan varje bit ska nålas fast måste man kolla så den stämmer, är symetrisk med motsatta sidan, inte kommer på avigan, får skarven åt rätt håll och inte fransa sig. När tyget klipps ut ska det läggas efter trådrakan och beroende på material så ska sömmarna vara långa eller korta och ibland räcker det med enkelsöm och ibland måste man sy dubbelt. Det tar på tankekraften och det är där pauserna kommer in. Man behöver med jämna mellanrum en stunds vila eller om man stöter på något hinder kan det vara bra att sova på saken och vakna nästa morgon och ta tag i det när man hunnit få lite distans till arbetet. Annars är det lätt att man bara kör på och inte hinner tänka efter och finns det något tråkigare än att sprätta sånt som blivit fel?!
Överdelen började nu bli klar och fokus kom till kjolen. Lätt tänkte jag, men oj så fel jag hade.
Det faktum att den klänning jag sydde nu skulle få bli kort och var i ett ganska grovt tyg stämde inte så väl ihop med mönstret som var tänkt till en lång klänning i tunt fallande material. För att kjolen inte skulle stå ut som ett upp-och-ned-vänt paraply runt mig så valde jag att minska mönstret lite för att minska mängden tyg. Detta gör man genom att helt enkelt vika mönstret så att önskad längd försvinner. För att få en ungefärligt mått på hur vid kjolen kunde tänkas bli använde jag en klänning jag hade hemma och mätte på den och la ut den på mitt mönster och jämförde.
Nästa steg var att nåla fast överdelen i underdelen och på samma gång göra de veck som skulle vara på kjolen. Egentligen hade jag velat ha små veck runt hela men då tyget var så pass grovt så var det svårt och det fick bli några stycken större veck. Var noga med att få dem symetrisk och även att inte sätta något veck precis på mitten där fram då detta kan ressultera i att man ser gravid/tjock ut.
Nu var jag framme vid det mer eller mindre avgörande - dragkedjan! Jag valde en svart dragkedja och lät den vara synlig så att den blev som en detalj på klänningen. Men att sy fast den innebar också att justera passformen på klänningen så jag mätte på mig och på klänningen och mätte igen och igen och igen innan jag var säker på att den skulle passa. Hellre för stor än för liten tänkte jag. Fick tillslut fast den på mitten där bak och sydde på samma gång ihop hela kjolen. Liite stor blev den men det gör inget. Klänningen var nu nästan helt klar!!
Axelbanden saknades fortfarande. I mönstret skulle det vara ett brett band som axelband men det nöjde jag mig inte med utan sydde tunna band och satte fast. Två på varje sida som sedan knyts i nacken. Detta gjorde klänningen ännu lite mer unik och gav den en tutch av mig!
Så var den (äntligen) klar, test-klänningen! En militärgrön halvkort halterneck klänning att ha i sommar till brunbrända ben. Allt som allt blev jag väldigt nöjd med resultatet på min klänning som tillslut blev delvis efter mönstret och delvis efter bilden jag hade i huvudet. Det tog väldigt mycket längre tid än jag trott och just efter som det var första gången jag följde mönster så bidrog det här nog till att det tog sådan tid. Men i och med att jag gjorde den fick jag testa mina design idéer och kunde känna mig lugnare när det tillslut var dags att sätta saxen i det riktiga balklänningstyget.
Ojojoj, här på bloggen händer det inte mycket... men det gör det däremot i "verkligheten!" Är nu helt klar med den test-klänning jag sytt och har börjat klippa i det riktiga tyget och kommer börja sy senare idag. Har flera hundra bilder på kameran och så snart jag har tid och ro att sätta mig ner så kommer det ett långt inlägg här om vad jag sysslat med den senaste tiden.
Är inne på tredje PA-dagen nu och har kommit in i ett flyt så ska utnyttja det till max så ska nog allt vara klart i tid till den 27de!
